Hem / Fakta om husdjur / Hundraser / Dalmatiner
Hundrasen dalmatiner är en urgammal ras som har lång historia. Men trots deras långa historia så är det fortfarande oklart vilket land rasen härstammar från. Dalmatinern har fått sitt namn från regionen Dalmatien i Kroatien. Det mest kännetecknande för dalmatinern är dess vita päls med svarta eller leverfärgade fläckar. Dalmatinern är idag en sällskapshund men har historiskt använts för att eskortera hästar och vagnar.
Dalmatinern har använts som vakt- och vagnshund. Den återfanns i finare stall framför allt i England under 1700- och 1800-hundratalen och dess uppgift var att eskortera vagnsekipage under körturen. Dalmatinern stannade vid vagnen under raster och vaktade vid behov resenärernas ägodelar. Den bodde i stallet där den levde med hästarna och gårdens andra djur. Dalmatinern behövde vara uthållig eftersom den skulle följa hästarna på stora avstånd.
Dalmatiner är intelligenta, vänliga och positiva. Eftersom de är en sällskapshund och familjehundar älskar de att vara nära människor. De är vanligtvis vänliga och tillgiven mot familjemedlemmar. Dalmatiner är också energiska och lekfulla, vilket kan vara underhållande och givande för aktiva familjer. Man bör känna till att rasen har en stark vaktinstinkt.
Dalmatinern behöver en hel del motion för att må bra. Rasen är en allround-hund och kan med rätt träning bli bra på det mesta, alltifrån lydnad till viltspår, agility eller som brukshund.
Pälsen hos dalmatiner är kort och hård vilket gör att pälsen är lätt skött. Deras päls behöver ingen speciell pälsvård utan det räcker med att kamma den någon gång och bada vid behov.
De sjukdomar som är vanligt hos rasen dalmatiner är:
Dalmatiners njurfunktion är olik alla andra hundrasers. Rätt utfodring är viktigt för att undvika urinsten men dalmatinern har inte högre förekomst av urinsten än andra raser.
Dalmatinern är intelligent men har också en viss envishet vilket gör att det kan vara en utmaning att träna dem. Rasen behöver tidig socialisering och att gå valpkurs är viktigt.
De flesta hundar fungerar bra med barn under förutsättning att vuxna personer tar ansvar och ser till att barn och hund behandlar varandra med ömsesidig respekt. Umgänge med små barn måste alltid övervakas då en stor hund oavsiktligt kan skada ett litet barn.