Hem / Fakta om husdjur / Hundraser / Irländsk varghund
Redan kelterna hade utbyte med romarna av stora, snabba jakthundar. Man jagade varg med dessa hundar men i slutet av 1700-talet var vargen i stort sett utrotad och rasen försvann. Den återskapades under 1800-talet från en hund, Bran, som korsades med bl a skotsk hjorthund, grand danois och borzoi och 1920 erkändes den av engelska kennelklubben.
Irländsk varghund var, precis som namnet antyder, en hundras som användes som skydd mot vargar. Den kunde skydda mot, jaga och döda en varg. Det var en stor och imponerande hund och det finns också beskrivet hur dessa hundar användes av keltiska krigare i strid mot romare och greker.
En irländsk varghund är vänlig och tillgiven och relativt lugn. Den har dock fortfarande en stor jaktlust men de som äger en varghund upplever inte detta som ett stort problem. Att se till att varghunden får sträcka ut ordentligt utan koppel i inhägnat område åtminstone en gång om dagen gör din varghund till en lyckligare hund.
En irländsk varghund har inte ett överdrivet motionsbehov men behöver få springa och sträcka ut ordentligt helst varje dag. Det är världens största hundras och unga och växande hundar bör bara motioneras i sin egen takt för att undvika skador på växande leder.
Rasen har en halvlång, raggig päls som är motståndskraftig mot väder och vind. Pälsen är sträv och kan behöva ansas lite ibland och en borstning då och då tycker din varghund är skönt.
Då irländsk varghund är en mycket stor hund har den en kortare livslängd än de flesta andra raser.
Rasen kan drabbas av dilaterad kardiomyopati (förstorat hjärta) men forskning pågår i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet
En irländsk varghund kan vara en utmärkt familjehund om man har plats och råd att föda en så stor hund. De är lugna, vänliga och familjekära och kräver inte konstant mental stimulans för att må bra. I umgänget med barn bör man ta i beaktande att det är en mycket stor och tung hund som lätt kan välta ett mindre barn varför all samvaro med barn ska ske under övervakning av en vuxen.
Pälsen fälls två gånger om året men kräver i övrigt inte mycket skötsel annat än borstning och lita ansning då och då.
Absolut, men man bör betänka att man måste ha plats för den. Det är också viktigt att den får möjlighet att röra på sig fritt varje dag. Man bör också vara medveten om att redan en liten varghundsvalp väger ganska mycket och den kan inte gå i trappor så bor man flera trappor upp i ett hus utan hiss kan det bli mycket besvärligt att träna rumsrenhet.