Hem / Fakta om husdjur / Hundraser / Mastiff
När romarna invaderade England omkring år 55 f.Kr. stötte de på en imponerande hundras, liknande dagens mastiff. Fascinerade av rasens styrka och imponerande framtoning, valde romarna att ta med sig några av dessa hundar tillbaka till Rom för att användas på stridsarenorna. Efter andra världskriget stod mastiffen nära att försvinna i Storbritannien. Räddningen kom från hängivna individer som med en passion för rasen, importerade hundar från väst och därmed räddade denna ras.
Mastiffer användes som stridshundar i stridsarenorna. Deras imponerande storlek och styrka gjorde dem lämpliga för sådana uppgifter. Mastiffen har under olika perioder använts som både jakthund och vakthund. Så småningom blev mastiffen en renodlad sällskapshund som med sitt lugn och milda temperament har gjort den omtyckt.
Mastiffen behöver mycket social träning som ung för att inte bli reserverad som vuxen. Enligt standarden ska den "förena storhet med godmodighet, mod med foglighet". Mastiffen är en relativt lugn hund och inte så motionskrävande. Särskilt unga, växande individer får inte motioneras hårt. Det är inte en hund som kräver så mycket mental stimulans, att strosa runt på gården är något som en mastiff är mycket nöjd med.
Mastiff är kända för sin lugna natur och har inte så höga träningskrav som vissa andra hundraser. Trots deras storlek och lugna natur bör mastiff få dagliga promenader för att stimulera både fysisk och mental aktivitet. Om du har möjligheten till att släppa ut den så den får springa fritt och sedan kan du prova att utmana din mastiff med aktivitetsspel .
Pälsen hos en mastiff är kort och tätt åtliggande och den kräver ingen speciell pälsvård men behöver borstas regelbundet och den ska badas vid behov.
En mastiff kan drabbas av vissa sjukdomar som bland annat:
Rasen finns med i BSI, Breed Specific Instructions, med avseende på andning, bakställ samt ögonkantsproblem
Träning bör börja tidigt med positiv förstärkning och socialisering. Tålamod och konsekvens är nyckeln och valpen bör introduceras till olika miljöer och människor från unga år.
De flesta hundar fungerar bra med barn under förutsättning att vuxna personer tar ansvar och ser till att barn och hund behandlar varandra med ömsesidig respekt. Med tanke på rasens imponerande storlek bör man beakta att den kan skada små barn bara genom sin tyngd.