Hem / Fakta om husdjur / Hundraser / Riesenschnauzer
Riesenschnauzern härstammar från mellaneuropeiska herdehundar som blev boskapsvaktande och vallande hundar. De användes när man skulle transportera kreatur mellan olika orter men när järnvägarna kom blev dessa hundar utan jobb. Man vet inte riktigt vilka raser som har använts för att få fram dagens riesenschnauzer men mellanschnauzer och grand danois är möjliga kandidater. I början av 1900-talet blev riesenschnauzern populär som utställnings- och vakthund och år 1908 stambokfördes de första som självständig ras, oftast under namnet ”münchenerschnauzer”.
Riesenschnauzerns ursprungliga funktion var som boskapsvallare och vakthund men den användes även som tjänstehund inom polis och militär. Dess egenskaper som stor arbetslust kombinerat med mod, styrka och smidighet gjorde att det blev en uppskattad brukshund. Till Sverige kom rasen redan på 30-talet och blev en uppskattad rapporthund. Efter andra världskriget fanns dock inte många hundar kvar och det skulle dröja ända till 1960-talet innan rasen började öka i antal och popularitet igen.
Riesenschnauzer är från nos till svansspets en brukshund! Den är intelligent, härdig, lättlärd men också envis och kräver en fast och konsekvent fostran. Dess mentalitet har gjort att den används till många olika tjänstehundsuppgifter både inom polis och militär. Det är en social hund som älskar att vara med sin familj och att arbeta. Det är en utmärkt familjehund under förutsättning att den får jobba.
Riesenschnauzer är en relativt stor hund med mycket energi. Den behöver relativt mycket motion men också tillräcklig mental stimulans i form av bruksträning, lydnadsträning mm.
Riesenschnauzer päls ska trimmas 3-4 gånger per år. Tänk på att de helst inte ska klippas för att det kan försämra deras pälskvalitet och färg.
En riesenschnauzer kan drabbas av vissa sjukdomar som bland annat:
Riesenschnauzer är en utmärkt familjehund under förutsättning att den har ägare som är beredda att ge hunden den tid för motion och mental stimulans som den kräver. Det är också de vuxnas ansvar att se till att umgänget mellan barn och hund sker med ömsesidig respekt. Som alltid måste man övervaka stora hundar tillsammans med små barn då de kan välta eller på annat sätt skada ett litet barn oavsiktligt.